Slentrianen

Ja, ni har förmodligen inte missat det: Liza Marklund (LM) och Monica Antonsson (MA) är ordentligt i luven på varandra efter MAs bok "Sanningen bakom gömda" som kom ut idag. Liza har skrivit gömda och asyl och jag minns som liten valp hur jag läste böckerna och förfärades över hur jävla fruktansvärt det hela gått till för stackars Mia i boken. Nu kommer alltså en Monica och hävdar att allt är buffel och båg och att Liza har broderat friskt med sanningen.

Jag vet inte själv vad jag ska tro i själva sakfrågan, för min del får gärna den ena radikalen förinta den andra, men allvarligare är då att mediernas rapport och granskning av detta är lika med noll. Vill man hitta information kring detta så får man gå runt på olika bloggar och forum. Det här är mycket illa, och jag hör till de bloggare som enligt Johanne Hildebrandt som känner sig lurade av Marklunds böcker.

Länkar:
https://www.flashback.info/showthread.php?t=786460
http://monicaantonsson.blogspot.com/
http://blogg.aftonbladet.se/12463/perma/1066206

Fortsättning lär ju följa...

Nej, jag vet faktiskt inte om jag är tillbaka än, det är snart dags för ett nytt år och då summerar man ju gärna vad man ska bättra sig på, då kom jag på att jag har en blogg som jag inte skrivit i på ett tag.

Jag har förresten tagit beslutet att inte ta några nyårslöften det här året, jag tycker nämligen att det är dags för världen att anpassa sig efter mig ett tag. Det kan låta egoistiskt kanske, men jag menar på att alla människor förtjänar att vara lite egoistiska då och då.

Och vem behöver egentligen ett nytt år för att förändra sig? Vill jag göra förändringar så gör jag det, oavsett om det är 31 december eller inte. Så det så.

JAG HAR INSETT EN SAK, I EN DIGITALISERAD VÄRLD ÄR VI ALLA LIKA, ALLA ÄR HÄR PÅ SAMMA FÖRUTSÄTTNINGAR. DETTA GÖR I SIN TUR ATT INGEN UTMÄRKER SIG, IBLAND ÄR DET BRA (SOM NÄR IDIOTER FÖRSÖKER UTMÄRKA SIG) MEN IBLAND ÄR DET DÅLIGT (SOM NÄR DOM SOM VERKLIGEN HAR NÅGOT VIKTIGT TT SÄGA FÖRSÖKER UTMÄRKA SIG, SOM JAG ALLTSÅ).

TUR DÅ ATT JAG HAR KOMMIT FRAM TIL DEN ULTIMATA LÖSNINGEN!!! STORA BOKSTÄVER OCH EN ÖVERANVÄNDNING AV UTROPSTECKEN!! HELST PLÖSTLIGT TROR FOLK ATT MAN SKRIKER, OCH SKRIKER GÖR MAN JU BARA NÄR NÅGOT KRÄVER EXTRA UPPMÄRKSAMHET.

SÅ FRÅN OCH MED NU, STORA BOKSTÄVER OCH UTROPSTECKEN - ETT NYTT SÄTT ATT KOMMUNICERA!!

"When you got insomnia, you´re never really asleep and you´re never really awake"

Jag vete fan vad det är som händer här men inte sover jag i alla fall. Jag vill sova, jag försöker sova, jag måste sova men nejj, jag är vaken. Hela tiden känns det som. Jag har typ potatismjöl i skallen nu, jag sitter och funderar över något vettigt att skriva men det står helt still. Alla mina tankar är just nu fokuserade på två saker, och förutom hur jag ska lösa det här med att sova så tänker jag bara på en liten tjej som befinner sig 2000 mil från mig. Hur fånigt det än kan låta så är det så det är.

Nu måste jag fanimej få sova.

Inte för att något av det jag tänker skriva nu har att göra med rubriken "Tillbaka till framtiden" men jag har alltid velat skriva en sådan rubrik och jag tror inte mina chanser att få göra det på någon skräpig lokaltidning i framtiden är speciellt stora.

Igår fick jag svart på vitt att något är fel med moder jord, jag fick ett MYGGBETT! Det är för fan november, INGA myggor ska finnas nu, ännu mindre ska de bita mig. Men nu sitter det där på vaden som ett stopljus, ett stort rött myggbett. Tack så jävla mycket. Jag har ju hört snacket om klimathotet och allt det där men inte trodde jag i min vildaste fantasi att det skulle få såna radikala konsekvenser. Nu när jag har fått en knäpp på näsan av naturen så har jag dumpat bilen, slängt ut freonkylskåpet, anlagt ett naturreservat i min lägenhet och agerat värdmamma för ett gäng fridlysta vargungar.

Jag gör min del - vad gör Du?

Jag gjorde även en propagandabild som jag hoppas ska kunna påverka de stora massorna. Skriv ut ett exemplar du med och sprid budskapet!

Hej go´ vänner! Eller ni läsare som fortfarande finns kvar rättare sagt. Er tillgivna slentrian har uppstått från de döda. Jag led ett fruktansvärt nederlag i kampen om livsglädjen, kombatanten var vintern med tillhörande vinterdepression. Utanför tid och rum kämpade vi som två vilda demoner tills jag till slut fick se mig besegrad.

DOCK! Mina vänner, det finns alltid ett dock i en saga av denna karaktär, återuppstod jag, och därmed sällar jag mig till gruppen av de stora personligheterna genom historien. Det är nu Jag, Jesus och Gandalf i det sällskapet.

Jag mår bättre, jag är en glad och frisk människa. Jag saknar mitt hjärta väldigt mycket fortfarande men har blivit välsignad av förmågan att blicka framåt. Snart är vi tillsammans igen.

Som direkt respons på att jag numera har ett öppet och ärligt sinne fick jag idag en belöning. I åratal och åter åratal har jag kämpat med det djävulska spelet MS röj - storröjaren. Jag har aldrig klarat det. Tills nu. Jag är så lycklig.

Shure, det är typ vinter, det är kallt som fan, det är mörkt, jag är ensam, jag är seg, jag har tappat min motivation att roa mig och jag har massa pluggande att se fram mot i ytterligare tre månader innan jag äntligen får åka till thailand och hälsa på Mia i en månad. MEN! Det finns som bekant alltid dom som har det värre, och jag har i alla fall inte orsakat en bröllopskatastrof.

...som det gamla punkbande Charta 77 skrev. Jag har blivit ensam kvar här i kalla Sverige, för min Mia har åkt till Thailand för att jobba. Det suger riktigt ordentligt, det är faktskt helt jävla värdelöst om jag ska tala klarspråk. De goda nyheterna är att jag bokat en biljett till thailand, jag ska iväg 4 veckor från och med den 17:e januari så nerräkningen har börjat. Det är redan den 19:e nu och planen för att få tiden att gå undan är att åka runt som ett skott till vänner och bekanta för att fördriva tiden och hälsa på. Ett besök till den kära hemstaden är planerat till nästa vecka, sen ska jag försöka hinna med Skåneland också någon gång.

Puh, detta är inte alls roligt, i fredags var allt jättebra, idag är allt grått och tråkigt. Om man nu får vara så klychig...  

Vill du hoppa fallskärm? Köra en F1 bil? Kanske är en schysst whiskeyprovning något för dig? Det kanske låter som om jag har gett mig in i reklambranchen men nej nej, jag har sprungit över en helt fantastisk hemsida idag, http://www.liveit.se/. Där kan man beställa alla möjliga upplevelser, allt från att provdricka grönt te till att åka till sydafrika och åka med i ett jaktflygplan.

Jag har redan nu börjat fila på en lista över saker jag ska ha gjort innan jag blir för gammal och just nu ser den ut ungefär så här:

1. Flyga ett jaktplan i Sydafrika helt själv.
2. Pressa upp en F1-bil i 300km/h
3. Hoppa fallskärm
4. Extrem Forsränning
5. En avslappnande fisketur i Dalarna

Hur ser Din lista ut?

Det har ju snackats en del om humorsverige, eller snarare den möjliga avsaknaden av densamma, och jag är ju knappast någon expert på humor men det hindrar ju inte mig från att tycka till...

Jag är inte så bevandrad i det svenska humorträsket, men jag kan väl tänka mig att utvecklingen har gått från Åsa-Nisse --> Papphammar --> Stig-Helmer --> Killinggänget för att till slut stanna på Stand up. På ett ungefär alltså, rätta mig gärna om jag har fel. Stand up är folkligt och kul, jag har en polare som är ståuppare och jag har ytterligare en som proppar mig full av videoklipp via det eminenta youtube.com och nu passar den svenska humorn att skämta om det som är genom tidernas mest tacksamma sak att skämta om i Sverige - Det typiskt osvenska.

En som gör det här riktigt bra är Magnus Betnér. Ja, jag vet att det var länge sedan han slog igenom och att det inte är creddigt att tipsa om honom så här sent men det skiter jag i, jag tycker han är en högklassig komiker, nu senast i programmet I Ditt Ansikte som visas på Kanal5.

Han skojar friskt inför en publik som han ironiserar över, och jag kan inte annat än häpna över hur genialt det är i all sin enkelhet att trava in på aftonbladet och snacka om hur dåliga kvällstabloiderna är. Träfsäkert, smart och intressant. För att inte säga skitkul. Intellektuell humor när den är som bäst (I Sverige då förstås, jag håller fortfarande Eddie Izzards historiska monologer högst på den internationella scenen) och jag hoppas att Magnus får fortsätta råsopa ungdomsorganisationer, kvällstidningar, greenpeace och allt annat som har växt sig så underbart bisarrt under sin exploaterade gång. För det behövs. Mer än någonsin faktiskt.

Att vi lever i ett patriarkalt samhälle är väl vid det här laget ingenting vi kan förneka. Det gick ett tag med hänvsinig till att kvinnorna i dagens samhälle inte visste vad dom snackade om, men tack vare SCB och andra räknenissar som håller koll på statistik så är det svårt att blunda för att kvinnor tjänar si och så många procent mindre än män osv.

Ovastående faktum är det som Fi! och ROKS har tjänat sitt dagliga leverbröd på att uppmärksamma folk om. Ibland har det gått bra (information wants to be free, och ofta håller de sig till sann information) och ibland har det gått mindre bra (Tiiiiina som menar att alla män är djur, samt historiens största politiska bottennapp: Mansskatten).

Men ibland glömmer de bort att berätta om de scenarion där kvinnorförtrycket slår tillbaka. Det finns nämligen ett par saker där kvinnor är betydligt mer priviligerade än männen. Till exempel sjukvård. Kvinnor testas, undersöks, testas igen, går igenom brösten och underlivet och har en egen läkare/barnmorska från och med att man är 16-17 år om man så vill.

För att ta det lättaste exemplet, nämligen mig själv, som jämförelse. Jag har sen jag flyttade för 1,2 år sedan aldrig varit på sjukhuset. Jag vet inte om jag är bunden till någon vårdcentral där jag bor nu. Jag har aldrig någonsin testat mig för några allvarliga sjukdomar som HIV, Syfilis eller ens en liten gulfeber. Senaste gången jag vaccinerade mig var när jag gick på högstadiet om jag minns rätt. Vart tog omtanken om männens hälsa vägen?

Det här har ju naturligtvis två enkla förklaringar, antar jag. Den ena är att vården är av få arbetsplatser med viktigt syfte där vi upplever en klar kvinnodominans. Kvinnor vet vad kvinnor vill testas för och det blir en evig cykel av utvecklade tester m.m. Den andra anledningen tror jag är att män inte tillåts bli sjuka. Det är kvinnorna som ska vara beroende av männen, inte tvärtom. Sjukdom är ett tecken på svaghet och det man inte vet har man inte ont av. Slutsats: Inga jävla tester på den här gubben inte!

Det är intressant att se hur saker och ting kan vändas upp och ner beroende på vilken sfär man vistas i. Det här kanske är något för de manshatande rabiatfeministerna att tänka på nästa gång de kommer på någon fascistisk idé som har mer att göra med hämnd än att göra samhället mer jämställt.

Citat:
"Jag tror att en tydlig hållning från medier är akut viktigt. Akut för det förefaller inte som alla publicister noterat det uppenbara: Vi har tappat monopolet på offentligheten. Idag kan alla bli sin egen utgivare på internet. I större skala finns nya organiserade utgivare som Flashback och Pirate Bay. Inom ramen för de nätverken publiceras regelmässigt namn och bild på personer i nyheterna som medier inte väljer att publicera. Plus material som det bara är möjligt att publicera om man slipper ta ansvar."

Jan Helin, Chefredaktör på Aftonbladet på sin nya blogg: http://blogg.aftonbladet.se/26609

---

Jan Helin har kommit fram till att bryta mot de pressetiska regler som journalister i många år har använt som rättesnöre. Det är förvisso inte första gången som Aftonbladet gör det, men att föra ett resonemang kring det innan man publicerar och på "logisk" väg komma fram till att journalister inte längre har "monopol på offentligheten" är bland det mest korkade jag har läst. Hur kan man ens för ett ögonblick tro att man någonsin har haft det?

Mediavärlden är i stor förändring och det är inte någon nyhet för dom som har förstått att internet är här för att stanna (runt 1990 fanns det några tvivlare, nu finns det bara en; Jan Helin) och när nu äntligen Aftonbladet har förstått det väljer de att ge efter på den i särklass starkaste punkten som skiljer Aftonbladet med internet, nämligen integriteten.

Snart är det dags igen, det blir kallt, blåsigt och mörkt. Samtidigt sveper en dödslängtan över hela Sveriges befolkning, förutom vissa galningar som faktiskt på allvar uppskattar mörker, kyla och blåst. Jag talar om vintern. Farbror Frost drar sin långa mantel över de skogiga landskap än en gång och följden blir den förfärliga vinterdepressionen.

Varje vinter är det precis samma sak, jag blir hängig och trött, och varje gång jag går utanför min lägenhetsdörr får jag en ilande känsla i magen av att "nu är det någonting som inte stämmer". Jag skulle kunna jämföra det med Spindelmannens spindelsinne, ni vet den där varningsklockan han får i huvudet när en fiende närmar sig. Jag har alltså ett vintersinne som varnar mig för att nu är det dags att fly fältet.

Nu kanske ni sitter där framför datorn och fnyser att det är rent mumbo-jumbo från min sida, men kolla på självmordsstatistiken! De fem länder som ligger i topp enligt den statistik jag hittade (som förvisso är aningens gammal, men jag orkar inte ringa runt och få dagsfärska nyheter nu, det är ju för fan vinterdepressionstider) visar att Litauen, Vitryssland, Ryssland och Kazakstan ligger i topp. U-länder allihop och fortfarande klart segregerade inom världspolitiken i och för sig, men det är också kalla jävla länder där det är mörkt och blåsigt mest hela tiden.

Point taken?

Jag har märkt hur otroligt beroende jag är av materiella ting. Jag är en heltids-junkie, en blodtörstande psykopat som skulle kunna mörda bara för att stilla mitt behov av att än en gång få sluta handen kring något som jag håller kärt. Som till exempel en gitarr. Jag har lämnat min gitarr i en byggnad 500 meter från mitt hem. Varje gång jag är i närheten av byggnaden är jag på en cykel och jag vågar inte cykla med en akustisk gitarr för mitt balanssinne när jag visatas på en cykel är sämre än Papphammar på rullskridskor.

Det är galet hur beroende man kan vara utan att ha en blekaste aning om hur det gick till, just nu känner jag att mitt liv är totalt meningslöst utan gitarren, men för två timmar sedan var jag knappt medveten om att jag ens ägde en gitarr. Jag skulle ge bort min lägenhet för att få sitta och plinka på Huniting for Witches med Bloc Party just nu samtidigt som jag inte ens hört låten för två dagar sedan.

Livet ter sig rätt märkligt ibland. Det kanske är det som är tjusningen.

Jag tänkte skriva ett riktigt genomtänkt och häftigt blogginlägg idag, jag trodde nämligen att jag var något på spåren. Efter en månads bloggande kan jag säga att det klart det bästa med att blogga är när man kommer på något som ingen annan har kommit på och skriver om det. Det ger en skön kick, ungefär som att lägga ihop två händelser med varandra och helt plötsligt få en nyhet.

Det var igår som jag fick min idé, jag låg vaken och tittade på TV och helt plötsligt tyckte jag mig se att alla program helt pltsligt började 01.20. Man hade alltså gått ifrån det vanliga hel och halvtimme framåt småtimmarna och bytt till att gå på 20 över och 10 i. Det här började jag fundera kring, varför var det såhär? Jag kom rätt långt i mina för mig helt logiska resonemang och till slut nådde jag nöjt en slutsats och jag kände att "den där ska jag skriva om på bloggen imorgon".

Så långt var allting bra. Men. Det eviga "men"-et trädde in. Jag tänkte att för att ge lite understöd till min TV-teori behövde jag hänvisa till kvällens tablå så jag gick in på tvplaneten.se och kollade av läget. Då ser jag att det inte alls är så som jag trodde. Programmen är lika hoppande i ordning på kvällen som på dagen. Premissen för min tes dog. Min Teori dog. Och kvar blev bara denna analys.

Det kunde bli så bra, så revolutionerande. Men istället blev det ingenting.