Slentrianen

Jag har märkt hur otroligt beroende jag är av materiella ting. Jag är en heltids-junkie, en blodtörstande psykopat som skulle kunna mörda bara för att stilla mitt behov av att än en gång få sluta handen kring något som jag håller kärt. Som till exempel en gitarr. Jag har lämnat min gitarr i en byggnad 500 meter från mitt hem. Varje gång jag är i närheten av byggnaden är jag på en cykel och jag vågar inte cykla med en akustisk gitarr för mitt balanssinne när jag visatas på en cykel är sämre än Papphammar på rullskridskor.

Det är galet hur beroende man kan vara utan att ha en blekaste aning om hur det gick till, just nu känner jag att mitt liv är totalt meningslöst utan gitarren, men för två timmar sedan var jag knappt medveten om att jag ens ägde en gitarr. Jag skulle ge bort min lägenhet för att få sitta och plinka på Huniting for Witches med Bloc Party just nu samtidigt som jag inte ens hört låten för två dagar sedan.

Livet ter sig rätt märkligt ibland. Det kanske är det som är tjusningen.