Slentrianen

Snart är det dags igen, det blir kallt, blåsigt och mörkt. Samtidigt sveper en dödslängtan över hela Sveriges befolkning, förutom vissa galningar som faktiskt på allvar uppskattar mörker, kyla och blåst. Jag talar om vintern. Farbror Frost drar sin långa mantel över de skogiga landskap än en gång och följden blir den förfärliga vinterdepressionen.

Varje vinter är det precis samma sak, jag blir hängig och trött, och varje gång jag går utanför min lägenhetsdörr får jag en ilande känsla i magen av att "nu är det någonting som inte stämmer". Jag skulle kunna jämföra det med Spindelmannens spindelsinne, ni vet den där varningsklockan han får i huvudet när en fiende närmar sig. Jag har alltså ett vintersinne som varnar mig för att nu är det dags att fly fältet.

Nu kanske ni sitter där framför datorn och fnyser att det är rent mumbo-jumbo från min sida, men kolla på självmordsstatistiken! De fem länder som ligger i topp enligt den statistik jag hittade (som förvisso är aningens gammal, men jag orkar inte ringa runt och få dagsfärska nyheter nu, det är ju för fan vinterdepressionstider) visar att Litauen, Vitryssland, Ryssland och Kazakstan ligger i topp. U-länder allihop och fortfarande klart segregerade inom världspolitiken i och för sig, men det är också kalla jävla länder där det är mörkt och blåsigt mest hela tiden.

Point taken?