Slentrianen

Ett av mina största problem (vanlig klycha, naturligtvis finns det miljoner problem som är större men återigen: dramaturgin ni vet...) är att jag inte kan sätta rubriker. Jag är kass på det, värdelös och urdålig. Det blir ju inte bättre av att jag har valt att utbilda mig till journalist, där kommer ju rubriksätting så att säga som en naturlig del av vardagen. Bummer.

Jag slits för övrigt en hel del mellan det här med att blogga och min personliga integritet, jag är en ung man som skriver dagbok på internet om hur mitt liv är. Ramen för bloggen är redan klar, men jag måste veta hur jag ska måla tavlan, och inte minst vad den ska föreställa.

Samtidigt som jag vill ha en intressant blogg är jag smärtsamt medveten om att jag inte är speciellt intressant, i alla fall inte i mina handlingar. Men mina visioner och ambitioner är på en nivå som kan vända jorden upp och ner, kanske blir denna blogg ett manifest över mina innersta tankar. Som det ser ut nu har jag ingen annanstans att ventilera allt som rör sig i mitt huvud.

Future will tell.

Fan, där kom ju en bra rubrik. På slutet.