Klar krönika
Krönikan då. Ursäkta talspråket i vissa formuleringar, det är för att jag inte ska låta så jävla stel när jag läser upp det sen...
Columbine, Virginia Tech, Jokela, Kauhajoki. Listan börjar bli lång över städer som fått agera scen för några av modern tids mest uppmärksammade massmord. Galningar finns och kommer alltid finnas men vad är det som gör att just dessa platser får dessa sjuka sinnen att gå överstyr?
Att försöka förstå och förklara ligger i människans natur och när en ung människa går in i en fullsatt skolsal med en Walther .22 och börjar skjuta vilt omkring sig går den analytiska elementen på högvarv. Medier vältrar sig i djuplodande analyser, uttalanden från experter på allt från psykologi till grönsaksodlingar haglar runt oss, är det mobbing? Är det något i vattnet? Är det vinklad politik eller personliga ideologier? Arv eller miljö?
Kanske är det så att det oförklarliga är just oförklarligt och att vissa människors handlingar aldrig kan förstås av normala människor. Kanske måste man stå på ruinens brant för att inse hur det är att inte ha något att förlora, att man vill avsluta på ett sätt som får omgivningen att tänka efter och komma fram till att hela världen är ett dårhus där bara en liten promille sitter i tvångströja.
Men vad kan man göra åt ett dårhus man inte längre har kontroll över? Som växer sig större och starkare för varje dag som går. Där vapen formligen sätts i händerna på latenta massmördare utan att någon bryr sig. Förens det är för sent då, såklart.
Människans jakt efter reaktioner och uppmärksamhet är en aldrig sinande brunn, och så länge vi blundar för den verklighet som gång på gång har spottat oss i ansiktet kommer desperata gärningar väcka oss genom löpsedlar och nyhetsinslag. Och varje gång kommer vi försöka förstå. Varje gång kommer vi misslyckas med detsamma och varje gång kommer vi slutligen acceptera det hela och med en axelryckning säga "Det kommer aldrig hända här."
