Slentrianen

Nu är det kanske lite inaktuellt men det har ju varit myckt snack om att bloggande har slagit sverige med storm och att det här "nya fenomenet" är en helt ny maktfaktor. Carl Bildt snackar inte med media utan förmedlar sig själv till folket via sin blogg, alla småbrudar som gillar chips och kläder använder bloggen som en megafon för sina korthuggna tankegångar. Och alla är så jävla häpna över hur nytt och fantastiskt detta är. Andy Warhols vision om 15 minutes börjar bli sanning.

Men alla är ju för fan ute och cyklar fullständigt! Nu är jag inte så jäkla gammal men tillräckligt gammal för att minnas skunkandets glada dagar. När jag var 10-11 år så var det ju just detta vi höll på med dagarna i ändå, hade egna sidor med något konstigt namn, designade sidan lite som vi ville och skrev dagboksanteckningar hela tiden.

Det känns ju onekligen lite som att hypen med bloggande kommer av sig lite när man tänker på det hela. Och hur mycket roligare hade det inte varit om det stod i media att Calle Bildt "skunkar" istället för "bloggar"!